Små stunder i livet

Vad är meningarna i livet? Vad letar vi efter, vad söker vi? Varför springer vi i hjulet, varför jagar vi, vad är det vi måste prestera?

Är det inte så att det faktiskt är de små sakerna som gör oss lyckliga;

Stunderna tillsammans, tanken i en bok, bläddrandet i en tidning, samtal i soffan, alfapet runt köksbordet, diskussioner om livet, hundpromenader, höstdofter, duggregn, skratt tillsammans, ostbågar, tankar som bollas, samtal, cykelturer, små stora stunder, blå oktoberhimmel, frisk luft och djupa andetag.

- När du vaknar på morgonen, Puh, sa Nasse, vad är det första du säger till dig själv?

- Undrar vad vi får till frukost, sa Puh, vad säger du, Nasse?

- Jag säger; jag undrar vad det ska hända för spännande idag? sa Nasse.

Puh nickade tankfullt.

- Det är samma sak, sa han.

Lite färre böcker

Ja, jag lyckades rensa ut en del böcker.

Fyra papperskassar fulla med böcker som gick till pappersinsamlingen. Egentligen är jag ytterst tveksam till att kasta böcker men faktum är att även böcker har en begränsad livslängd. Det finns böcker som helt enkelt inte går att ens skänka. Antingen på grund av att varenda second hand butik är fylld av just de titlarna eller för att böckerna är sönderlästa, kaffefläckade, stympade från sidor och knäckta i ryggen.

Dessutom fick jag ihop tre fulla plastkassar med böcker jag ska skänka. Till goda vänner och slutligen till Stadsmissionen.

Och så fick jag ihop tre kassar som var låneböcker från min mor och så en kasse som var låneböcker lånade av en (lika lästokig) kompis. :)

Det blev nio kassar färre böcker från mina hyllor. Phu!

Dock har jag mer än fem hyllor kvar, som tyvärr fortfarande är "överbefolkade" av böcker. Så jag måste kavla upp armarna igen, ännu lite tuffare.

Alternativt köpa in en hylla till...? ;)

Dagens projekt: Rensa ut böcker (hjälp)

Ja, så var det då dags. Det går inte längre att blunda för bokhögarna som växer och växer. Bestämt sedan flera veckor att söndagen den 23 oktober ska det ske! Kalendern på köksväggen har ett stort rött kryss denna dag; Böcker ska rensas ut!

När jag vaknade i morse så hittade jag på alla möjliga anledningar till att inte börja med mitt bokprojekt "rensa böcker". Istället sov jag så länge som möjligt (det var som om min kropp var inställd på att sova bort projektet), sedan duschade jag så länge som möjligt, så åt jag frukost så länge som möjligt. Drack kaffe igen. Och igen. Så länge som möjligt.

Och igen. Kaffe.

Så sitter jag här nu, långt från bokhögarna - och skriver om att rensa böcker. Istället för att rensa. Hjälp!

Min plan är att skänka de mest välbevarade böckerna till Stadsmissionen. De slitna, trasiga, kaffefläckade böckerna får gå till pappersinsamlingen. Allt har ju sin tid - så även böcker.

Nåväl - önska mig lycka till. För nu ska jag ta på mig mina sladdlösa hörlurar, lyssna på en ljudbok (!), kavla upp mina ärmar, surpla i mig min sista kopp kaffe och --> sätta igång!

Skeptisk häxa ;)

Vad är sanning?, tänker den skeptiska häxan (som just nu är jag).

I sökandet efter sanningar har jag letat runt, funderat och kritiskt granskat mina tankar från olika perspektiv. Jag befinner mig just nu, som så många gånger tidigare, i en skeptisk period. ;)

Tänker här, ganska okontrollerat, redogöra för en del av mina tankar. Och jag börjar med metoden cold reading.

Cold reading är en teknik för att få fram information om en person utan att personen är medveten om det. Jag har funderat en hel del på det där sista tiden. I vilken utsträckning använder vi oss av cold reading - och när? När jag sökt information om begreppet kan jag på många ställen läsa att cold reading används av försäljare, illusionister, hypnotisörer och medium eller spåmän som en del säger.

Egentligen är väl cold reading en metod som vi alla människor använder oss av mer eller mindre? Vi läser alla av den vi kommunicerar med och det är ju detta som egentligen ligger till grund för stora delar av vår intuition. Vi ställer frågor till varandra, vi läser av varandras kroppsspråk och vi gör egna tolkningar utifrån det vi hör och ser. Kroppsspråket utgör en stor del av informationsöverföringen, mer än 50 procent säger en del, över 80% hävdar andra. Oavsett så kan vi ju konstatera att kroppen signalerar och kommunicerar mer än vad vi kanske själva alltid tänker på.

Så när övergår då vanlig kommunikation till "coldreading"?

Jag hörde talas om ett medium i USA som en dag upptäckte att hon faktiskt inte alls talade med "andra sidan". Nej, det var cold reading hon hade sysslat med och genast skrev hon en bok om fenomenet.

Jag har själv en viss medial förmåga (jag tror att alla har det) och har hållit en del seanser med goda vänner i grupp. Som den skeptiska häxa jag är ;) så har jag rannsakat mig själv en hel del. Eftersom jag själv upplever att jag har en stark intuition och samtidigt tror att intuition faktiskt grundar sig, till stor del, på avläsning av omgivningen, så kan jag ju tänka mig att min "mediala förmåga" bygger på cold reading. Åtminstone till viss del. Klart jag, både medvetet och omedvetet, läser in människors reaktioner, både i ord, ansiktsuttryck och rörelser från människorna runt mig. Säger jag något som får en människa att skaka nekande på huvudet så släpper jag förmodligen den tråden. Nämner jag något annat som får personen att nicka intresserat så fångar ju såklart det genast även mig. Det är ju så vi fungerar, vi människor.

Intressant, tycker den skeptiska häxan i mig. Sedan växer skeptikern, mer och mer.

Jag har själv tyckt att Terry Evans är ett av Sveriges främsta medium. En storseans jag var på för ett par år sedan var fantastisk. Jag tror fortfarande att Terry är sann, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera, mitt i min skeptiska period. Kanske han använder sig av cold reading mycket mer än vad han själv är medveten om? Jag surfade runt lite och upptäckte att människor mer och mer har upptäckt att Terry Evans storseanser har samma upplägg från gång till gång. Samma saker tas upp och samma sånger (!) ska sjungas.

Fast ändå, på den storseans som jag besökte, var Terry så träffande i vissa fall att det fanns personer i lokalen som grät. Och det var faktiskt ganska märkliga saker han fick fram (som hade varit svåra att gissa sig till utifrån de frågor han ställde).

En god vän frågade mig hur jag kan ifrågasätta mig själv när jag faktiskt ser andarna.

"Tja, vår hjärna är ju fantastisk", svarade jag, "vem vet vad den hittar på?"

Fascinerad som jag är av hjärnan och dess kapacitet så har jag i perioder snöat in fullständigt och läser all litteratur jag kan komma åt runt denna intressanta del av kroppen. Hjärnan är verkligen komplicerad och jag ser det inte alls som omöjligt att hjärnan spelar oss en hel del spratt. Lurar oss. Tar fram syner vi tror kommer utifrån fast de kommer inifrån till exempel...

Fast nja...en del syner och en del information är verkligen svår att förklara.

För även jag har svårt att kunna förklara allt med någon sorts teknik. Det är många händelser där det inte är helt enkelt att använda tekniken cold reading som förklaringsmodell. När jag under tystnad får fram detaljer som skulle vara ganska osannolika att få fram med hjälp av rena gissningar. När en person från "andra sidan" visar sig så att jag kan beskriva utseendet med nästan exakta detaljer. När ett råd jag ger känns osannolikt men då det visar sig vara helt rätt en månad senare.

Men telepati då? Kanske det är tankeöverföring som är förklaringen i många fall? Ja, det är ju faktiskt en ganska möjlig förklaring. Och spännande! :)

Eller kanske möten från "andra sidan". Jo, jag tror verkligen på dessa möten.

Och jag tror samtidigt att det är viktigt att inte göra en business av fenomenet. När pengar och makt kommer in i det hela så finns alltid risken att krav på prestation ökar och därmed också en viss risk för att felaktiga metoder används mer och mer. Som t ex medveten coldreading eller till och med "hotreading" som innebär att man i förväg kontrollerar upp information utan att redogöra för det.

Dessutom händer det faktiskt att människor medvetet ljuger. Särskilt när det finns någon sorts vinning med lögnen.

För att lyfta upp ett helt annat exempel där jag tror att just pengar, makt och prestationsångest har spelat roll så tar jag en av Skandinaviens mest kända naturfotograf, Terje Hellesö, som exempel. Jag är själv intresserad av fotografering, även om jag själv inte sysslar med det i någon större utsträckning. Jag har följt händelsen med Terje, där Flashback avslöjade ett omfattande bildfusk. Terje hade tagit bilder från internet och klippt in i sina egna naturbilder. Bilderna publicerades sedan med tillhörande texter om hur fotot hade skapats (kamerainställningar) och i vilka situationer han hade befunnit sig då bilden tagits. Terje hade berättat om olika lodjur han "lärt känna" under sina dygn i skogen. Vi fick bland annat följa Snusen, en ettårig lodjurshane, som nästan blivit tam och kompis med Terje. Lodjur som Terja alltså endast träffat i sin fantasi.

Terje ställde dessutom till med ett ganska stort rabalder där han genom en bild på en mårdhund fick hela Sverige att tro att det fanns mårdhundar i Mullsjö. Som bekant är mårdhundar inte bra att ha i skogarna på grund av rabiesspridning och en mask de bär på som är extremt farlig för både djur och människor. Kameror från Norrland skickades till Mullsjös skogar för att söka upp hunden. Kostsam historia.

Dessutom pågick en hel del aktivitet runt ett lodjursprojekt där Terje hade lyckats "göra" en hel del lodjursbilder runt om i Mullsjös skogar. Böcker har tryckts med bilder utan upphovsrätt (eftersom förlaget trodde att det var Terjes bilder, vilka man hade fått rätten till) och utställningar har fått läggas ner efter att fusket avslöjats.

Sorgligt på något vis. För alla inblandade. Intressant att tänka på hur vi kan lura varandra och oss själva. Kanske fotografens lögner började som "vita" hemma på kontoret, klipp och klistra, och sedan fick näring i allas "heja-rop". Kanske han inte förstod hur de förvandlades till grå och snart även till "svarta" lögner. Först när avslöjandet var ett faktum så dunsade kanske insikten ner, hur svart lögnen faktiskt var.

Det är lätt att halka in på halvsanningar som så småningom kan växa sig stora och breda ut sig till lögner som inte går att leda rätt till sanningen igen.

"En lögn är som en snöboll - Ju längre man rullar på den, desto större blir den"

Martin Luther

Oj, detta blev ett lååångt och flummigt inlägg.

Och den skeptiska häxan tänker vidare, i sökandet efter sanningen. :)

Misslyckat flygförsök - lucid dröm

Jag hade en lucid dröm* härom natten. Anledningen att jag kom på att jag drömde var att jag (i drömmen) satt på kontoret i Stockholm och försökte jobba. Plötsligt tyckte jag att det jättekonstigt att jag jobbade, mitt under semestern.

Jag satt med två okända personer bredvid mig och vände mig mot dem för att fråga hur det kommer sig att jag är i Stockholm och jobbar under min semester.
Det är då jag kom på att detta ju måste vara en dröm. Jag ställde mig upp på golvet och frågade samtidigt de två personerna om detta är en dröm.

"Nej, absolut inte" sa de båda i kör.

Men jag insåg att det verkligen var en dröm. Så jag bara log och sa att de, båda två, ju är drömfigurer i min dröm.

"Klart ni svarar att detta inte är en dröm", sa jag därför och så bestämde jag mig för att försöka flyga.

Jag ställde mig på golvet och hoppade rakt upp, det brukar fungera (har gjort så förut i lucida drömmar och har då börjat flyga). Men denna gång funkade det inte. Jag dunsade tillbaka ganska hårt på golvet igen.

Jag försökte igen men samma sak hände än en gång - jag dunsade tillbaka på golvet. DUNS!
Då kom jag på att jag ju kan springa till balkongen och kasta mig ut för den. Så jag sprang mot balkongdörren som jag såg borta vid ena väggen. Men medan jag sprang dit märkte jag att allt började bli lite suddigt och trögt.

"Neeej, jag får inte vakna nu", sa jag till mig själv.

I nästa ögonblick vaknar jag i mitt sovrum. Måste öva mig på att försöka hålla mig kvar i drömmen när jag känner att jag håller på att vakna upp.

*) Lucid dröm kallas även klardröm och innebär att man är medveten om att man drömmer. I regel kan man då påverka delar av händelseförloppet, i mindre eller större grad. Oftast aldrig helt och hållet dock. Det går att träna upp förmågan att få lucida drömmar. Ett tips är att under den vakna tiden flera gånger om dagen fråga sig frågan "drömmer jag nu" och verkligen titta sig omkring för att bekräfta att man inte drömmer. Det kan då bli en vana så att samma fråga uppkommer under drömmen. I drömmen kan man då i regel då uppmärksamma mer eller mindre märkliga händelser eller saker i omgivningen som gör att man förstår att man faktiskt drömmer.

Varma tankar till Norge

Sänder kärlek och varma tankar till Norge.

Livet är Nu

Igår en fantastisk träff med vänner vid havet. Vi diskuterade livet, tankar och vi stämde möte med andra dimensioner. Livet är magi.

Nu ett gott glas vin, sommarkväll, en nyss påbörjad bok och fågelkör som bakgrundsmusik. Vad mer kan jag önska?

Inatt drömde jag att jag cyklade på en gammal herrcykel i en brant nerförsbacke. Cykeln hade inga bromsar och jag flög fram. Förstod bara inte hur jag skulle få farten att stanna. Jag lyckades på något underligt vis och hamnade på en stor äng där människor förberedde en fest.

Drömmen bör analyseras, känner jag. Den vill säga mig något. Har Du några förslag?

Jag önskar dig, kära läsare vemduänär, en riktigt härlig sommar. Ta tillvara varje ögonblick - för tid finns inte har jag just fått lära mig. ;-)

Den enda stund som finns är Nu.

Bara en dag :)

Idag fantastisk sol, värme. Lång promenad med sallad, hund och vatten i släptåg. Ätit sallad vid havet och träffat två tyskar med en labrador. Hundarna badade ihop och bar upp bollar från vattnet.

Senare latstund i solen.

Semester är bra för själen, minsann.

Rensa i röran

Idag har jag rensat i röran. Slängt, skänkt och rensat ut materiella ting och därmed även en hel del skräpenergier :)

Förrådet under källartrappan är nu så välordnat att jag har lust att sitta på golvet där inne och bara titta på hyllorna.

Nästa steg är att rensa bland kläderna (igen). Hur är det möjligt att kläder måste rensas igen och igen? Förvånat hittar jag tröjor och jackor som är tjugo år gamla. Hur i hela friden är det möjligt? Och hur kan jag stoppa undan så gamla kläder och tro att jag kommer att älska att använda dem igen. Skärpning Lena!

Därefter är det bokrensardags. Det är det allra svåraste. Och jag tror inte att jag är ensam om att tycka det. Böcker känns heliga på något vis. De förvarar människors tankar (författarens) och de skapar nya tankar (läsarnas). Att rensa ut böcker är som att göra sig av med tankar. Men det kanske är just det vi måste göra ibland? Rensa ut våra gamla tankar och ta in nya. Hur ska vi annars få plats med nya insikter?

Jag tror jag ska läsa "Rensa i röran med feng shui" i sommar. För fjärde gången, eller sjätte kanske förresten. Den är världsmästarbäst på att ge "rensa-energi". :)

Rekommenderas under regniga sommardagar.

Må väl! :)

Livsuppgift - steka sparvar kan inte flyga

Jag tror att vi alla har en livsuppgift, ett livsändamål. Kanske kan den förändras, eller utvecklas med tiden men jag inbillar mig att den följer samma "röda tråd" genom livet.

Hur kommer man då i samklang med sin själs ändamål, hur hittar man sin livsuppgift?

Ett bra tips är att gå tillbaka till barndomen. Vad älskade du att göra som barn? Vilka intressen hade du då? Hur kan man översätta detta till vuxenlivet?

Fundera också över när du får "flow" i livet nu, som vuxen. Vad kan få dig att gå in i något så mycket att tiden rusar och du stänger av allt runt omkring - så att du "glömmer tid och rum"?

Det kanske inte alltid går att leva på sin livsuppgift - även om jag tror att man faktiskt många gånger kan nå dit också. Kanske handlar det om ideellt arbete på fritiden, eller möjligtvis någon hobby. Kanske handlar det om att vara ledare för ett ungdomslag inom idrotten, eller som cirkelledare inom något speciellt ämne.

De stekta sparvarna flyger dock inte in i munnen. Vi behöver själva styra våra liv för att nå våra mål. Och framförallt behöver vi sätta upp mål och delmål för att komma framåt i vår strävan.

På tankekorn finns en enkät som vi kan använda för att sätta upp SMART(a) mål.

Läs vidare här >>

Söndag i vila

I huvudsak använde jag dagen till meditation, handla, laga mat, plocka fläderblommor och göra flädersaft (som blir klar om tre dagar).

Jag har spelat piano, lyssnat på musik och läst böcker om livets rytm och om karma.

Dessutom har jag surfat runt lite på nätet och hittat intressant läsning om hypnos, ut-ur-kroppen-upplevelse och intuition.

Imorgon är en ny vecka med fler magiska dagar.

Imorgon....

....eller nåja, idag (klockan är 00:30) har jag en blank dag i min almanacka. Egentligen är alla dagar blanka dagar. Vad vet vi egentligen om vad som komma ska? Ingenting. Eller nåja, vi vet åtminstone inte allt.

Sokrates hävdade - sägs det - att det "enda jag vet är att jag ingenting vet".

Fast det där har jag funderat på lite. Är det verkligen så illa för oss stackars människor. Vet vi verkligen ingenting, eller är det mest ett sätt för oss att hålla distans till allt genom att säga så där.

Den sista tiden har jag provat att tala med djur. Jag har förklarat för humlor hur de hittar ut genom den öppna dörren (istället för att vifta ut dem) och jag har pekat åt getingarna hur de hittar det öppna fönstret. Mest har jag testat detta som ett lite experiment. Går det att överföra tanke-energier till småkryp?

Det märkliga är att det har fungerat varje gång. Så snart jag tycker mig få kontakt med humlan eller vad det nu är för ett litet liv, så är det som om det lilla krypet ser mig rakt in i ögonen. Och så känns det som om hon/han vinkar lite med vingen och flyger rakt ut mot himlen - genom den öppna gluggen i mitt hus.

What? Hur är det möjligt? Inbillning, kanske. Men en väldigt angenäm inbillning i så fall.

Kvinnan som pratar med humlor. :)

Hur som helst - det jag egentligen skulle prata om här inatt är att min kommande dag är alldeles oplanerad och jag har tänkt göra något alldeles eget av denna dag. Åka någonstans, vandra, meditera, utforska världen, köpa jordgubbar och sätta mig på en bänk i en park i en stad någonstans i Sverige och bara vara. Eller kanske på en stubbe i en skog? Jag är rastlös och jag ska söka efter något stort, spännande och alldeles magiskt.

Den som söker han finner (Lukas 11:9,10) - så nog bör jag finna. Fast frågan är vad mitt mål är.

Vad är det jag vill finna?

Vi och livet

Jag tänker att vi ska vara glada över varandra, vi människor. Vi ska ta tillvara på den tid vi har. Tillsammans.

Och förresten - satt på ett underbart litet fik inne på tågstationen i Nybro, som ligger några mil från min egen stad (Kalmar). Gillade väggen bredvid bordet där jag satt (läs intill).

Livet är magiskt. Lev idag.

Sanningen ll

Jag är faktiskt riktigt duktig på att forma sanningen. Att skapa mig min egen sanning, göra val utifrån min sanning och skapa mig mitt liv.
Men forma sanningen? Rätt eller fel?

Jag har trott att om man utövar "tankens kraft" och ser till att vända tankarna positivt så blir sanningen formad efter situationen, jag anpassar alltså det jag vill och det jag känner efter vad som passar situationen allra bäst.

Ganska intressant. Tänk om jag missuppfattat allt?

Som barn var min främsta uppgift att göra min mamma - som på den tiden var deprimerad - lycklig. Som barn trodde jag att det var min uppgift. Men mamma blev ju inte lyckligare för att jag sprang runt och rättade till allt och spelade galen clown. Tyvärr förstod jag inte riktigt min uppgift; som det barn jag var trodde jag att centrum handlade om mig. Och min mamma, som var och är en underbar människa, hade inte en aning om hur mycket hennes depression påverkade mig. Min mamma var ju faktiskt i sin verklighet, mitt i livet, och trodde inte att hennes depression påverkade någon annan än henne själv nämnvärt. Och några år i hennes vuxna liv var ju inte så lång tid, men samma tid utspelades under nästan hela min barndom.

Så min mamma visste naturligtvis inte att jag hade magklump varje dag, att jag tassade in i huset för att lyssna av stämningen, att jag log jämt för att få henne glad, att jag rättade till (trodde jag) situationer när mamma kanske skulle kunna bli ledsen. Hon visste inte heller att jag låg under sängen om kvällarna och skrev osynliga sanningar på undersidan av sängen. Pekfinger-ord om hur jag önskade att allt skulle ha varit. Märkliga små livstankar som jag idag inte riktigt får fatt i längre, men som jag vet handlade om ensamhet, önskan om lycka och om längtan efter närhet.

Människans stora ensamhet. Den som jag förundrades över varje dag på den tiden. Jag var fyra, sju och nio år och undrade varför vi människor var de mest ensamma som fanns trots att vi hela tiden befann oss runt varandra. Stora tankar för en nioåring. Ja, men märk väl att nioåringar har stora tankar. Barn är mästare på att tänka!

Och så lärde jag min hjärna att agera positivt. Att skratta, sjunga, prata högst och le. Hela tiden le.

Jag lärde mig att positiva tankar gör världen lite mindre svår. Och jag har trott på det och ja, jag tror ju fortfarande på det.

Men.

Till vilket pris?

När har vi - inför oss själva - rätt att sparka på väggen och säga nix, no, nej? Eller när är det dags att skaka på huvudet och ta ner tavlorna från väggarna och tapeterna och kanske också gipsskivorna för att se vad som finns under? När kan vi skaka på huvudet och tänka att tankarna faktiskt ibland kan vara ganska fel, även då de är positiva?

Hur mycket ska vi forma vårt liv. Och hur mycket ska vi bara känna? Är våra tankar ett med våra känslor?

Är det våra tankar som skapar våra känslor?
Eller är det våra känslor som skapar våra tankar?
Ska jag fortsätta le och påverka, forma och skapa min sanning?
Eller ska jag bara sätta mig ner och hitta den?

När guden skapade sanningen sa de lärda att sanningen måste placeras där människan har svårt att finna den, kanske högt upp i berget. Eller kanske långt ner i havet. Sanningen måste vara svår att finna, för i svårigheter utvecklas vi människor, menade man.

Gud höll med, log och beslutade att sanningen skulle placeras där vi allra minst skulle leta.

Så vi söker runt i världen, kikar mot himlen, besöker månen, gör big-bang-experiment i Schweiz, dyker i Thailand, letar guld i USA och köper vingar för pengarna. Sök och du ska finna. Tänker vi.

De lärda letar också - och guden gungar i sin stol och väntar.

Vi letar runt i universum och har ingen aning om att vi hela tiden bär den med oss
- längst inom oss själva.

Kaotisk väntan

Högtalarna slår i golvet

årets första regn

natten så mörk

gatlampor släckta

tiden flyttas fram

orden samlas i högar

gitarren vibrerar

jag

lutar mig bakåt

-

Sanningen

Vi söker sanningar och svar. Lyfter blicken högt för att se. Försöker hitta vägar, genvägar, motorvägar eller åtminstone små stigar som leder oss vidare. ´Letar lärare och guider, läromästare och visdomar.

Vi skaffar vingar och flaxar runt.

Vi vänder blicken bort och har inte en aning om att vi rör oss åt fel håll. Bort och bort.

Vi kommer att söka över hela världen efter sanningen - innan vi inser att vi burit den med oss hela tiden.