Vad är sanning?, tänker den skeptiska häxan (som just nu är jag).
I sökandet efter sanningar har jag letat runt, funderat och kritiskt granskat mina tankar från olika perspektiv. Jag befinner mig just nu, som så många gånger tidigare, i en skeptisk period. ;)
Tänker här, ganska okontrollerat, redogöra för en del av mina tankar. Och jag börjar med metoden cold reading.
Cold reading är en teknik för att få fram information om en person utan att personen är medveten om det. Jag har funderat en hel del på det där sista tiden. I vilken utsträckning använder vi oss av cold reading - och när? När jag sökt information om begreppet kan jag på många ställen läsa att cold reading används av försäljare, illusionister, hypnotisörer och medium eller spåmän som en del säger.
Egentligen är väl cold reading en metod som vi alla människor använder oss av mer eller mindre? Vi läser alla av den vi kommunicerar med och det är ju detta som egentligen ligger till grund för stora delar av vår intuition. Vi ställer frågor till varandra, vi läser av varandras kroppsspråk och vi gör egna tolkningar utifrån det vi hör och ser. Kroppsspråket utgör en stor del av informationsöverföringen, mer än 50 procent säger en del, över 80% hävdar andra. Oavsett så kan vi ju konstatera att kroppen signalerar och kommunicerar mer än vad vi kanske själva alltid tänker på.
Så när övergår då vanlig kommunikation till "coldreading"?
Jag hörde talas om ett medium i USA som en dag upptäckte att hon faktiskt inte alls talade med "andra sidan". Nej, det var cold reading hon hade sysslat med och genast skrev hon en bok om fenomenet.
Jag har själv en viss medial förmåga (jag tror att alla har det) och har hållit en del seanser med goda vänner i grupp. Som den skeptiska häxa jag är ;) så har jag rannsakat mig själv en hel del. Eftersom jag själv upplever att jag har en stark intuition och samtidigt tror att intuition faktiskt grundar sig, till stor del, på avläsning av omgivningen, så kan jag ju tänka mig att min "mediala förmåga" bygger på cold reading. Åtminstone till viss del. Klart jag, både medvetet och omedvetet, läser in människors reaktioner, både i ord, ansiktsuttryck och rörelser från människorna runt mig. Säger jag något som får en människa att skaka nekande på huvudet så släpper jag förmodligen den tråden. Nämner jag något annat som får personen att nicka intresserat så fångar ju såklart det genast även mig. Det är ju så vi fungerar, vi människor.
Intressant, tycker den skeptiska häxan i mig. Sedan växer skeptikern, mer och mer.
Jag har själv tyckt att Terry Evans är ett av Sveriges främsta medium. En storseans jag var på för ett par år sedan var fantastisk. Jag tror fortfarande att Terry är sann, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera, mitt i min skeptiska period. Kanske han använder sig av cold reading mycket mer än vad han själv är medveten om? Jag surfade runt lite och upptäckte att människor mer och mer har upptäckt att Terry Evans storseanser har samma upplägg från gång till gång. Samma saker tas upp och samma sånger (!) ska sjungas.
Fast ändå, på den storseans som jag besökte, var Terry så träffande i vissa fall att det fanns personer i lokalen som grät. Och det var faktiskt ganska märkliga saker han fick fram (som hade varit svåra att gissa sig till utifrån de frågor han ställde).
En god vän frågade mig hur jag kan ifrågasätta mig själv när jag faktiskt ser andarna.
"Tja, vår hjärna är ju fantastisk", svarade jag, "vem vet vad den hittar på?"
Fascinerad som jag är av hjärnan och dess kapacitet så har jag i perioder snöat in fullständigt och läser all litteratur jag kan komma åt runt denna intressanta del av kroppen. Hjärnan är verkligen komplicerad och jag ser det inte alls som omöjligt att hjärnan spelar oss en hel del spratt. Lurar oss. Tar fram syner vi tror kommer utifrån fast de kommer inifrån till exempel...
Fast nja...en del syner och en del information är verkligen svår att förklara.
För även jag har svårt att kunna förklara allt med någon sorts teknik. Det är många händelser där det inte är helt enkelt att använda tekniken cold reading som förklaringsmodell. När jag under tystnad får fram detaljer som skulle vara ganska osannolika att få fram med hjälp av rena gissningar. När en person från "andra sidan" visar sig så att jag kan beskriva utseendet med nästan exakta detaljer. När ett råd jag ger känns osannolikt men då det visar sig vara helt rätt en månad senare.
Men telepati då? Kanske det är tankeöverföring som är förklaringen i många fall? Ja, det är ju faktiskt en ganska möjlig förklaring. Och spännande! :)
Eller kanske möten från "andra sidan". Jo, jag tror verkligen på dessa möten.
Och jag tror samtidigt att det är viktigt att inte göra en business av fenomenet. När pengar och makt kommer in i det hela så finns alltid risken att krav på prestation ökar och därmed också en viss risk för att felaktiga metoder används mer och mer. Som t ex medveten coldreading eller till och med "hotreading" som innebär att man i förväg kontrollerar upp information utan att redogöra för det.
Dessutom händer det faktiskt att människor medvetet ljuger. Särskilt när det finns någon sorts vinning med lögnen.
För att lyfta upp ett helt annat exempel där jag tror att just pengar, makt och prestationsångest har spelat roll så tar jag en av Skandinaviens mest kända naturfotograf, Terje Hellesö, som exempel. Jag är själv intresserad av fotografering, även om jag själv inte sysslar med det i någon större utsträckning. Jag har följt händelsen med Terje, där Flashback avslöjade ett omfattande bildfusk. Terje hade tagit bilder från internet och klippt in i sina egna naturbilder. Bilderna publicerades sedan med tillhörande texter om hur fotot hade skapats (kamerainställningar) och i vilka situationer han hade befunnit sig då bilden tagits. Terje hade berättat om olika lodjur han "lärt känna" under sina dygn i skogen. Vi fick bland annat följa Snusen, en ettårig lodjurshane, som nästan blivit tam och kompis med Terje. Lodjur som Terja alltså endast träffat i sin fantasi.
Terje ställde dessutom till med ett ganska stort rabalder där han genom en bild på en mårdhund fick hela Sverige att tro att det fanns mårdhundar i Mullsjö. Som bekant är mårdhundar inte bra att ha i skogarna på grund av rabiesspridning och en mask de bär på som är extremt farlig för både djur och människor. Kameror från Norrland skickades till Mullsjös skogar för att söka upp hunden. Kostsam historia.
Dessutom pågick en hel del aktivitet runt ett lodjursprojekt där Terje hade lyckats "göra" en hel del lodjursbilder runt om i Mullsjös skogar. Böcker har tryckts med bilder utan upphovsrätt (eftersom förlaget trodde att det var Terjes bilder, vilka man hade fått rätten till) och utställningar har fått läggas ner efter att fusket avslöjats.
Sorgligt på något vis. För alla inblandade. Intressant att tänka på hur vi kan lura varandra och oss själva. Kanske fotografens lögner började som "vita" hemma på kontoret, klipp och klistra, och sedan fick näring i allas "heja-rop". Kanske han inte förstod hur de förvandlades till grå och snart även till "svarta" lögner. Först när avslöjandet var ett faktum så dunsade kanske insikten ner, hur svart lögnen faktiskt var.
Det är lätt att halka in på halvsanningar som så småningom kan växa sig stora och breda ut sig till lögner som inte går att leda rätt till sanningen igen.
"En lögn är som en snöboll - Ju längre man rullar på den, desto större blir den"
Martin Luther
Oj, detta blev ett lååångt och flummigt inlägg.
Och den skeptiska häxan tänker vidare, i sökandet efter sanningen. :)
