Imorgon....

....eller nåja, idag (klockan är 00:30) har jag en blank dag i min almanacka. Egentligen är alla dagar blanka dagar. Vad vet vi egentligen om vad som komma ska? Ingenting. Eller nåja, vi vet åtminstone inte allt.

Sokrates hävdade - sägs det - att det "enda jag vet är att jag ingenting vet".

Fast det där har jag funderat på lite. Är det verkligen så illa för oss stackars människor. Vet vi verkligen ingenting, eller är det mest ett sätt för oss att hålla distans till allt genom att säga så där.

Den sista tiden har jag provat att tala med djur. Jag har förklarat för humlor hur de hittar ut genom den öppna dörren (istället för att vifta ut dem) och jag har pekat åt getingarna hur de hittar det öppna fönstret. Mest har jag testat detta som ett lite experiment. Går det att överföra tanke-energier till småkryp?

Det märkliga är att det har fungerat varje gång. Så snart jag tycker mig få kontakt med humlan eller vad det nu är för ett litet liv, så är det som om det lilla krypet ser mig rakt in i ögonen. Och så känns det som om hon/han vinkar lite med vingen och flyger rakt ut mot himlen - genom den öppna gluggen i mitt hus.

What? Hur är det möjligt? Inbillning, kanske. Men en väldigt angenäm inbillning i så fall.

Kvinnan som pratar med humlor. :)

Hur som helst - det jag egentligen skulle prata om här inatt är att min kommande dag är alldeles oplanerad och jag har tänkt göra något alldeles eget av denna dag. Åka någonstans, vandra, meditera, utforska världen, köpa jordgubbar och sätta mig på en bänk i en park i en stad någonstans i Sverige och bara vara. Eller kanske på en stubbe i en skog? Jag är rastlös och jag ska söka efter något stort, spännande och alldeles magiskt.

Den som söker han finner (Lukas 11:9,10) - så nog bör jag finna. Fast frågan är vad mitt mål är.

Vad är det jag vill finna?