Det fanns ingen färg och väntan låg i hinkar längs grålånga korridorer. Sanningarna trevade sig fram, genomskinligt sköra som handblåst glas.
Vi fångade bokstäver med våra tungor, ljumma sommardroppar; vokaler, konsonanter.
Tonerna föll från väggarna, lade sig framför dina fötter och fick dig dansa. Jag följde dina steg mot grön nödutgång. Tog hissen till bottenplan och någonstans där fanns nyckeln till våra drömmar. Vi plockade dem i en korg.
Sedan tog jag tåget till verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar