Promenad i 1,5 timme med hunden i ett fantastiskt juniväder! Sommaren är grön, grön, grön och jag försöker krypa in i träden, marken, havet och den stora, oändliga himlen.
Grön är också den lilla, lilla fjärilslarv (?) som kryper runt på min överarm. Kan små gröna larver tänka? Jag funderar över det under tiden som jag går ut genom altandörren och försiktigt släpper ner den lilla larven i gräset. Det ser liksom ut som om larven vänder sitt gröna lilla ansikte mot mig innan hon kravlar ner för mitt finger till grässtrået.
Det får mig att minnas ett möte jag en gång gjorde på en tunnelbana i Stockholm för några år sedan. Jag satt på tunnelbanan mellan Farsta Strand och Stockholm Central då jag plötsligt upptäckte ett litet, litet ansikte vänt mot mig från golvet. Där, rakt framför mig, stod en liten nyckelpiga på sina små svarta fötter och såg (ja verkligen såg!) mig rakt i ögonen.
Jag böjde mig ner och lät den lilla nyckelpigan klättra upp på min hand. Sedan satt jag resten av färden mot centralen och höll pigan i mina kupade händer. Någonstans ovanför plattan hittade jag ett grönt träd där jag kunde lämna av den lilla vilsna pigan. Kanske inte en exemplarisk plats för en nyckelpiga - men bättre en en mörk tunnelbanevagn.
Livet är ett äventyr! :)
Hörde en så fin berättelse om en nyckelpiga. En vän förlorade sin man när deras son var 3 månader. Samma dag kom en svärm med nyckelpigor till min vän och barnet. Sen den dagen är nyckelpigorna sändebud från den förlorade fadern. KRAM C
SvaraRadera