Tiden

Tid är ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svårt att definiera, kan jag läsa på wikipedia.

Tid är det enda vi har. Brukar jag tänka.

Och ändå - vad är tid? Varför fattas den mig ständigt? Inbillar jag mig. För nog måste det vara inbillning att tiden försvinner. För; kan något så abstrakt som tid egentligen försvinna. Kan något vi inte kan se, känna eller höra ens finnas?

Enligt relativitetsteorin står tiden stilla då vi rör oss i ljusets hastighet. Någon som vet hur jag kommer upp i den hastigheten?

För att överhuvudtaget kunna uppleva tid måste det finnas något att relatera till. Antar jag. Solen som går ner och upp. Molnen som rör sig på himlen. Klockan som tickar. TV:n som byter program från Anna Anka söker assistent (nej, jag har faktiskt inte sett något avsnitt) till Sportnytt. Cykelfärden från jobbet och hem. Bokens första blad till det sista. Tid är rörelse. Innebär det att om jag bara sitter riktigt, riktigt stilla så stannar tiden?

Det spekuleras i om vi kan resa bakåt i tiden. Är då tiden en del i ett sammanhang? Eller ett måttband i historien?

Kanske är det så att tiden är det som hindrar allting från att inträffa under samma ögonblick, tänker jag. Fast det där blir också konstigt, för många påstår att allt faktiskt händer precis samtidigt. Tiden är som en fotbollsplan, vi springer runt och olika håll och anser att tiden mäter just det håller jag springer - men egentligen händer allt samtidigt.

Bla bla bla.

Det jag vill ha sagt med detta är att jag önskar mig mer tid.