Är vi våra tankar?

I dagens informationssamhälle blir vi allt mer vana och kanske även mer skickliga på att ta emot och bearbeta information från olika stimulus.

Samtidigt får vi allt mer problem med detsamma.

Det sägs att tio år av vårt liv går att jämföras med ett helt människoliv för hundra år sedan. Det krävs allt mer av oss i vardagen. Våra minnesprocesser är ständigt aktiva. Vi måste lagra allt mer information om världen runtomkring, hålla reda på olika språk (semantiskt minne), vi löser allt mer problem i vardagen (implicit minne), vi har allt fler inplanerade möten att hålla reda på (prospektivt minne) osv.

Vi förväntas vara skickliga på att klara av flera saker samtidigt, vi tvingas organisera, planera och jaga tid.

Vad kan vi påverka? Hur kan vi ta makten över vårt liv? Kanske är det så att vi har börjat ana att våra tankar många gånger styr vårt liv – att vi faktiskt ”är” våra tankar i mångt och mycket?

På tal om tankar och känslor så är det spännande att fundera lite över hur vi fungerar.

Intressant är att enligt viss forskning tycks den kognitiva förmågan minska under en depression. Vi har lättare att minnas händelser som stämmer överens med sinnesstämningen – ett fenomen som kallas kongruenseffekt. En förklaring till detta kan vara att den aktuella sinnesstämningen vid inlärningstillfället blir en del av minnet, fungerar kanske som en praktik av det inlärda materialet.

Depressiva ord och handlingar lärs lättare in vid en depression. Omvänt fungerar det så att då en människa är deprimerad så minns hon fler negativa och depressiva minnen än hon minns positiva och trevliga minnen. Vilken galen spiral! Och så svårt det kan vara att vända spiralen!

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Albert Einstein