Ordtorka

Jag letar ord. Eller är det tankar jag letar? Jag letar inspiration och kreativitet. Jag hittar bara dammsugaren och disktrasan. Jag letar meningar och sagor. Hittar bara vattenkannor och grytlappar.

Jag letar spännande analyser och diskussioner i min hjärna.

Finner ajax och klorin i städskåpet. Hänger tvätt på linan.

Söker energi, vill uppfinna insikter.

Potatismos och korv.

Hacke

Hacke I Spettet känner sig lite vimmelkantig men håller sig frenetiskt fast....

Locus Minnesteknik

Jag har lärt mig alla kungar från 1523 och framåt. Bekant för alla är säkert att Gustav Wasa kröntes till kung i Sverige år 1523. Men visste ni också att Johan lll tog över regeringsmakten 1599 för att sedan kröna sig själv till kung 1604 och visste ni också att Oscar l tillträdde 1844, införde lika arvsrätt för söner och döttrar?

Jag kan detta och en hel del till utantill. Min son har lärt sig alla amerikas presidenter - för-och efternamn och årtal de var presidenter. 44 stycken!

Du kanske undrar varför - meningslös kunskap kanske..? Men mitt mål är nu att koppla allt fler historiska händelser till varje kung. Kungarna fungerar då som "milstolpar" i min överblick över Sveriges historia.

Dessutom är det kul att lära sig listor på det här viset om man använder en minnesteknik som kallas Locus.

Hur går då denna minnesfunktion till? Läs här >>

Thåström i Linköping

Thåström i Linköping 12 februari. Han hänger på mikrofonstativet, i en vinkel som får mig att tänka på marionettdockor i garderoben efter dockföreställningen. Men Thåström är ingen marionett, tvärtom! Han gör verkligen sitt eget race. Inåtvänd i mystik som gör att vi i publiken bara vill nå honom än mer.

Kanske är Thåström som artist större nu än någonsin. Hans gamla fans släpper inte taget, och hela tiden kommer det nya. Jag såg en kille i femtonårsåldern längst fram vid scenen. Han såg ut som en minithåström med keps och lockigt hår. Om han inte bet på naglarna eller snurrade håret mellan fingrarna så fladdrade han med händerna på samma sätt som orginalet.

Thåström gör mig aldrig besviken. Att se hans energi och den närvarande frånvaron han visar upp ger mig rysningar. Låtarna är inte nya men bryr vi oss? Nej - istället sjunger vi med och glömmer tid och knuffande publikgrannar.

När gästartisten presenteras av Thåström inför första extranumret blir nog publiken först lite förvånade. Det var ju Thåström alla ville höra igen. Men Thåström bugade en aning och presenterade sin gäst så här:

"Sveriges nu enda levande geni, Bruno K. Öijer."

Jo då, vi gillade Bruno - men vi älskar Thåström.

-

Är vi våra tankar?

I dagens informationssamhälle blir vi allt mer vana och kanske även mer skickliga på att ta emot och bearbeta information från olika stimulus.

Samtidigt får vi allt mer problem med detsamma.

Det sägs att tio år av vårt liv går att jämföras med ett helt människoliv för hundra år sedan. Det krävs allt mer av oss i vardagen. Våra minnesprocesser är ständigt aktiva. Vi måste lagra allt mer information om världen runtomkring, hålla reda på olika språk (semantiskt minne), vi löser allt mer problem i vardagen (implicit minne), vi har allt fler inplanerade möten att hålla reda på (prospektivt minne) osv.

Vi förväntas vara skickliga på att klara av flera saker samtidigt, vi tvingas organisera, planera och jaga tid.

Vad kan vi påverka? Hur kan vi ta makten över vårt liv? Kanske är det så att vi har börjat ana att våra tankar många gånger styr vårt liv – att vi faktiskt ”är” våra tankar i mångt och mycket?

På tal om tankar och känslor så är det spännande att fundera lite över hur vi fungerar.

Intressant är att enligt viss forskning tycks den kognitiva förmågan minska under en depression. Vi har lättare att minnas händelser som stämmer överens med sinnesstämningen – ett fenomen som kallas kongruenseffekt. En förklaring till detta kan vara att den aktuella sinnesstämningen vid inlärningstillfället blir en del av minnet, fungerar kanske som en praktik av det inlärda materialet.

Depressiva ord och handlingar lärs lättare in vid en depression. Omvänt fungerar det så att då en människa är deprimerad så minns hon fler negativa och depressiva minnen än hon minns positiva och trevliga minnen. Vilken galen spiral! Och så svårt det kan vara att vända spiralen!

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Albert Einstein

Synkronitet

Jag läser just nu "Mitt Liv" av Carl G Jung. En intressant herre! Jung var en av 1900-talets största kartläggare av det mänskliga psyket. Med tiden har hans andliga funderingar dominerat allt mer. I hans "Mitt Liv" beskriver han bland annat hur han upprättar seanser med medium. Knackningar i väggar och matsalsbord som går mitt itu. Märkliga saker händer runt Jung.

Nåväl, visste du att det var Jung som myntade begreppet synkronitet för två eller flera sammanträffanden som inträffar oberoende av varandra. Synkronitet är ungefär lika märkligt som telepati. Eller är synkronitet och telepati samma sak?

Häromdagen satt jag på jobbet och arbetade med en rapport. Mina tankar var djupt rotade i analyser och formuleringar. DÅ slog en tanke in genom pannan. PANG! Tanken på en god vän for rakt in i huvudet och tanken blev så stark att jag slutade upp med jobbet och bara såg rakt ut i luften. Jag hade inte tänkt på honom sedan vår senaste lunch som vi haft för över en månad sedan. I samma ögonblick ringde telefonen; riiiing.

Jag lyfte luren och där i var hans röst samtidigt som han stod utanför fönstret och vinkade. Han hade sett mig genom fönstret och tänkte "nu ska jag ringa och säga till Lena att sluta jobba för dagen".

Vad annat kan det ha varit än telepati? Eller kanske synkronitet?

Frågan är ibland för mig - vad är meningen med synkronitet? Är det bara att det "händer" - eller har det ett högre syfte? Ska synkroniteten ge oss ledtrådar till något? Eller är det bara helt meningslösa sammanträffanden?

Vad tror du?