Ordtorka

Jag letar ord. Eller är det tankar jag letar? Jag letar inspiration och kreativitet. Jag hittar bara dammsugaren och disktrasan. Jag letar meningar och sagor. Hittar bara vattenkannor och grytlappar.

Jag letar spännande analyser och diskussioner i min hjärna.

Finner ajax och klorin i städskåpet. Hänger tvätt på linan.

Söker energi, vill uppfinna insikter.

Potatismos och korv.

Hacke

Hacke I Spettet känner sig lite vimmelkantig men håller sig frenetiskt fast....

Locus Minnesteknik

Jag har lärt mig alla kungar från 1523 och framåt. Bekant för alla är säkert att Gustav Wasa kröntes till kung i Sverige år 1523. Men visste ni också att Johan lll tog över regeringsmakten 1599 för att sedan kröna sig själv till kung 1604 och visste ni också att Oscar l tillträdde 1844, införde lika arvsrätt för söner och döttrar?

Jag kan detta och en hel del till utantill. Min son har lärt sig alla amerikas presidenter - för-och efternamn och årtal de var presidenter. 44 stycken!

Du kanske undrar varför - meningslös kunskap kanske..? Men mitt mål är nu att koppla allt fler historiska händelser till varje kung. Kungarna fungerar då som "milstolpar" i min överblick över Sveriges historia.

Dessutom är det kul att lära sig listor på det här viset om man använder en minnesteknik som kallas Locus.

Hur går då denna minnesfunktion till? Läs här >>

Thåström i Linköping

Thåström i Linköping 12 februari. Han hänger på mikrofonstativet, i en vinkel som får mig att tänka på marionettdockor i garderoben efter dockföreställningen. Men Thåström är ingen marionett, tvärtom! Han gör verkligen sitt eget race. Inåtvänd i mystik som gör att vi i publiken bara vill nå honom än mer.

Kanske är Thåström som artist större nu än någonsin. Hans gamla fans släpper inte taget, och hela tiden kommer det nya. Jag såg en kille i femtonårsåldern längst fram vid scenen. Han såg ut som en minithåström med keps och lockigt hår. Om han inte bet på naglarna eller snurrade håret mellan fingrarna så fladdrade han med händerna på samma sätt som orginalet.

Thåström gör mig aldrig besviken. Att se hans energi och den närvarande frånvaron han visar upp ger mig rysningar. Låtarna är inte nya men bryr vi oss? Nej - istället sjunger vi med och glömmer tid och knuffande publikgrannar.

När gästartisten presenteras av Thåström inför första extranumret blir nog publiken först lite förvånade. Det var ju Thåström alla ville höra igen. Men Thåström bugade en aning och presenterade sin gäst så här:

"Sveriges nu enda levande geni, Bruno K. Öijer."

Jo då, vi gillade Bruno - men vi älskar Thåström.

-