Livsuppgift - steka sparvar kan inte flyga

Jag tror att vi alla har en livsuppgift, ett livsändamål. Kanske kan den förändras, eller utvecklas med tiden men jag inbillar mig att den följer samma "röda tråd" genom livet.

Hur kommer man då i samklang med sin själs ändamål, hur hittar man sin livsuppgift?

Ett bra tips är att gå tillbaka till barndomen. Vad älskade du att göra som barn? Vilka intressen hade du då? Hur kan man översätta detta till vuxenlivet?

Fundera också över när du får "flow" i livet nu, som vuxen. Vad kan få dig att gå in i något så mycket att tiden rusar och du stänger av allt runt omkring - så att du "glömmer tid och rum"?

Det kanske inte alltid går att leva på sin livsuppgift - även om jag tror att man faktiskt många gånger kan nå dit också. Kanske handlar det om ideellt arbete på fritiden, eller möjligtvis någon hobby. Kanske handlar det om att vara ledare för ett ungdomslag inom idrotten, eller som cirkelledare inom något speciellt ämne.

De stekta sparvarna flyger dock inte in i munnen. Vi behöver själva styra våra liv för att nå våra mål. Och framförallt behöver vi sätta upp mål och delmål för att komma framåt i vår strävan.

På tankekorn finns en enkät som vi kan använda för att sätta upp SMART(a) mål.

Läs vidare här >>

Söndag i vila

I huvudsak använde jag dagen till meditation, handla, laga mat, plocka fläderblommor och göra flädersaft (som blir klar om tre dagar).

Jag har spelat piano, lyssnat på musik och läst böcker om livets rytm och om karma.

Dessutom har jag surfat runt lite på nätet och hittat intressant läsning om hypnos, ut-ur-kroppen-upplevelse och intuition.

Imorgon är en ny vecka med fler magiska dagar.

Imorgon....

....eller nåja, idag (klockan är 00:30) har jag en blank dag i min almanacka. Egentligen är alla dagar blanka dagar. Vad vet vi egentligen om vad som komma ska? Ingenting. Eller nåja, vi vet åtminstone inte allt.

Sokrates hävdade - sägs det - att det "enda jag vet är att jag ingenting vet".

Fast det där har jag funderat på lite. Är det verkligen så illa för oss stackars människor. Vet vi verkligen ingenting, eller är det mest ett sätt för oss att hålla distans till allt genom att säga så där.

Den sista tiden har jag provat att tala med djur. Jag har förklarat för humlor hur de hittar ut genom den öppna dörren (istället för att vifta ut dem) och jag har pekat åt getingarna hur de hittar det öppna fönstret. Mest har jag testat detta som ett lite experiment. Går det att överföra tanke-energier till småkryp?

Det märkliga är att det har fungerat varje gång. Så snart jag tycker mig få kontakt med humlan eller vad det nu är för ett litet liv, så är det som om det lilla krypet ser mig rakt in i ögonen. Och så känns det som om hon/han vinkar lite med vingen och flyger rakt ut mot himlen - genom den öppna gluggen i mitt hus.

What? Hur är det möjligt? Inbillning, kanske. Men en väldigt angenäm inbillning i så fall.

Kvinnan som pratar med humlor. :)

Hur som helst - det jag egentligen skulle prata om här inatt är att min kommande dag är alldeles oplanerad och jag har tänkt göra något alldeles eget av denna dag. Åka någonstans, vandra, meditera, utforska världen, köpa jordgubbar och sätta mig på en bänk i en park i en stad någonstans i Sverige och bara vara. Eller kanske på en stubbe i en skog? Jag är rastlös och jag ska söka efter något stort, spännande och alldeles magiskt.

Den som söker han finner (Lukas 11:9,10) - så nog bör jag finna. Fast frågan är vad mitt mål är.

Vad är det jag vill finna?

Vi och livet

Jag tänker att vi ska vara glada över varandra, vi människor. Vi ska ta tillvara på den tid vi har. Tillsammans.

Och förresten - satt på ett underbart litet fik inne på tågstationen i Nybro, som ligger några mil från min egen stad (Kalmar). Gillade väggen bredvid bordet där jag satt (läs intill).

Livet är magiskt. Lev idag.