Ord och tankar

Då jag vänder mig om ser jag skuggan. Men bara ibland. Ofta blundar jag och springer. Eller också lägger jag mig ner i gräset och hör fotstegen då de går förbi. Jag inbillar mig att jag är modig då men sanningen är att gräset är högt.

Människorna runt mig skrattar ut sin ensamhet. Det går, sägs det. Det finns de som går i skratt-terapi för att lära sig bli lyckliga. Andra går på gråtkurser. Själv försöker jag skriva. Men det går sällan bra. Orden vill inte forma sig då jag behöver dem som mest.

Fast det händer att jag älskar dem - orden. Då flyter de ur mig som pärlor från ett brutet halsband. Faller ner på golvet under mattorna, mellan golvlisterna och bakom skåpet i köket. Jag plockar upp dem och trär dem på nya band. Fast visst, det är ju samma gamla ord egentligen, utslitna och knappt formbara. Men jag behöver dem så väl, så jag sitter där och pusslar och skapar och känner mig kreativ.

Nittiosju procent av våra tankar är samma som de gamla, har jag läst. Jag undrar ibland hur de tre procenten ser ut. Känner man något speciellt då tankarna är nya? Kommer det upp små skyltar i huvudet som säger "ping - en ny tanke"?

Men jodå - det har hänt att jag har stannat upp och tänkt "wow, det här var en alldeles ny tanke, den har jag aldrig tänkt förut".

Då rullar orden igen, fast på ett annat vis. Lugnare, tror jag. Inte alls som pärlorna.

I mellanstadiet läste jag alltid Tomten på julfesterna. "Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistrar och glimmar". Jag anade att alla lyssnade för att de var tvungna. Det hörde till. Uttråkade satt de och gned gymnastikskorna mot golvet. Föräldrarna försökte le. Jag anade väntan i ögonen; när är hon färdig, när är hon klar?

Sista året snubblade orden ur mig. Snabbt lät jag verserna fara ut ur munnen. Sista gången, sista gången.

Efteråt sa mamma att det ju var synd att ingen hörde orden, varför så snabbt denna sista gång?

Jag hade inget svar då. Men kanske jag rabblade orden så snabbt för att de var hundra procent gamla? Och för att jag var ivrig att lämna dem?

Imorgon ska jag tänka fyra procent nya tankar.

Midsommar är redan över och ute öser regnet ner.

Jag sitter och funderar på om jag ska tycka det är sorgligt att juni snart är över eller om jag ska tycka det är härligt att juli snart är här.

Jag funderar för övrigt alldeles för mycket just nu - men lyckas inte få ur mig särskilt mycket. Mina ord har rullat ner på golvet, under köksskåp och in i dammsugaren. Jag rensar och städar och lägger tankarna på på hög.

Hur vattnar man skrivtorka så orden åter igen kan gro? Tips emottages tacksamt.  

Meditation

Hittade en riktigt bra app igårkväll  som jag laddade hem till Iphonen; "Mindfullness II".

Riktigt bra guidade meditationer! Rekommenderas!

Inatt ska jag öva klardrömmar! Har haft några riktigt spännande lucida drömmar som övergått till "astrala" drömmar där jag upplever mig att kunna flyga kontrollerat! Har haft 3 flygdrömmar den senaste månaden.

Spännande! Ska berätta mer inom kort!

Sovgott! :)

Små stunder i livet

Vad är meningarna i livet? Vad letar vi efter, vad söker vi? Varför springer vi i hjulet, varför jagar vi, vad är det vi måste prestera?

Är det inte så att det faktiskt är de små sakerna som gör oss lyckliga;

Stunderna tillsammans, tanken i en bok, bläddrandet i en tidning, samtal i soffan, alfapet runt köksbordet, diskussioner om livet, hundpromenader, höstdofter, duggregn, skratt tillsammans, ostbågar, tankar som bollas, samtal, cykelturer, små stora stunder, blå oktoberhimmel, frisk luft och djupa andetag.

- När du vaknar på morgonen, Puh, sa Nasse, vad är det första du säger till dig själv?

- Undrar vad vi får till frukost, sa Puh, vad säger du, Nasse?

- Jag säger; jag undrar vad det ska hända för spännande idag? sa Nasse.

Puh nickade tankfullt.

- Det är samma sak, sa han.