Sanningen

Vi söker sanningar och svar. Lyfter blicken högt för att se. Försöker hitta vägar, genvägar, motorvägar eller åtminstone små stigar som leder oss vidare. ´Letar lärare och guider, läromästare och visdomar.

Vi skaffar vingar och flaxar runt.

Vi vänder blicken bort och har inte en aning om att vi rör oss åt fel håll. Bort och bort.

Vi kommer att söka över hela världen efter sanningen - innan vi inser att vi burit den med oss hela tiden.

Livet och Jag en söndag

Vaknar mellan trasiga lakan. Klockan är åtta och jag bannar drömmen jag just haft. Över mig seglar små tankar och i luften hänger rödblå ballonger fyllda med helium, tysthet och förbrukade idéer.

Noterna skapar toner, eller är det kanske toner som skapar noter? Jag tar fram min gitarr mest för att inse att strängarna är av sedan flera dagar, månader...år(?).

Så dagen då som trevar sig fram; vacker, solig, varm och full av alldeles ny höstluft. Jag slår mig fri från oron och tar en lång promenad alldeles för varmt påklädd. Tiden skrämmer mig idag och jag funderar över livet som flyter under himlen. Som vitgrå moln i egna små öar, ljudlöst, planlöst. Tröstlöst? (nejnej)

Livet är bra men idag är det söndag och jag har öppnat en dörr till alla de där frågorna som ibland studsar i min hjärna. Livsfrågorna, meningsfrågorna, tankekornen och de små drömmarna som väntar på förverkligande.

Och imorgon är det måndag, molnen svävar vidare och jag följer dem i längtan.

Livet är nu

Jag är på Böda, Öland. Läser böcker, tänker, vilar, njuter och badar, badar, badar. Idag regnar det och himlen blixtrar, världen mullrar. Mäktigt. Vackert.

Igårkväll gick jag en lång promenad vid havet. Sanden kvällsvarm och havet alldeles ljummet.

Nu sitter jag med ett vitt glas vin, en tänd lykta och en alldeles ny insikt i min tanke (jag är ju insiktssamlare). Kanske berättar jag om den en annan gång.

Regn, åska och varma vindar.

Livet är bra.

Livet är nu.

Ser längst som flyger högst

Kvällen är just så ljum den förväntas vara efter en dag med 30 grader i skuggan. Jag har tagit ett kvällsdopp och nu dricker jag ett halvt glas vitt med frysta jordgubbar, hallon och ananas.

Livet är vackert, fint och lite vemodigt (ibland) och jag försöker se över horisontens kant. Kanske får vi veta något vi inte vet om vi bara sträcker på oss lite? Eller kanske vi kan se mer om vi bara lyfter oss lite över marken?

Så jag övar mig på att flyga. Ständigt. Högre, högre, högre.

"Den mås ser längst som flyger högst"
Richard Bash